Resultat

Resultat under SKA-strategin ledarskap handlar om kultur, överblick över pågående processer och kommunikation.

  • Beskrivning av kultur
  • Beskrivning av lärprocesser kopplat till resultat
  • Beskrivning av hur du kommunicerar och effekterna av detta på kultur och utvecklingsarbete

Forskning visar att verksamheters arbetssociala liv och gransknings- och förbättringsförmåga samvarierar.

Samarbetande kultur
Verksamheter med en samarbetande kultur där varje förskollärares undervisningsarbete görs synligt har en god förmåga att gripa sig an behov och krav på utveckling. I den samarbetande verksamheten är det personliga lärandet grundat i en social arbetsgemenskap. Här kompletteras de egna ansträngningarna med arbetsrutiner som främjar en kommunikation med andra. Den samarbetande verksamheten utmärks av att den håller den egna kulturen under uppsikt. Här granskas både organisatoriska arbetsordningar och individuella föreställningar om lärande för att förbättra verksamheten. Man betraktar den enskilde förskollärarens undervisningsdilemman som allas problem vilka man hjälps åt att lösa. Här finns en kollektiv måldiskussion och en ledare som kan agera såväl stödjande som utmanande i ett utvecklande ledarskap.

För att ta sig an behov och krav på utveckling behöver verksamheter äga en självförnyande förmåga. Det kan handla om att göra problem- och behovsinventering, lägesbedömning/utvärdering eller att utpröva och värdera olika arbetsformer. Detta är utvecklingsuppgifter som finns i den samarbetande verksamheten. Sådana verksamheter klarar av att koncentrerat rikta uppmärksamheten mot de krav som ställs på verksamheten . Den samarbetande kulturen alstrar ”av sig självt” nödvändiga sammanhang där förskollärare ges möjlighet att bearbeta individuella föreställningar.

Särbokultur
Verksamheter med en särbokultur  saknar däremot en sådan självförnyande förmåga. Här får varje förskollärare sköta förbättringsarbetet på egen hand, utifrån egna behovs- och kravprioriteringar. I särbokulturen frodas i högre grad föreställningar om att lärandet främst är personligt betingat, för såväl barn som pedagoger. Hur väl man lyckas i arbetet beror på de individuella ansträngningarna. I kulturer av särbotyp är kommunikationen bland personalen om resultat och processer i verksamheten bristfällig. Makt och ansvar är fördelade mellan förskollärare och ledare på ett ömsesidigt och icke inkräktande och ifrågasättande vis. Därmed bevaras ett stabilt arbetssocialt mönster mellan parterna. Parternas olika förväntningar på varandra bidrar till att medlemmarna hålls fast i roller som motsvarar den rådande maktfördelningen.

Isolerade från varandra antar förskollärarna att kollegerna undervisar på det sätt som passar vars och ens personlighet bäst och förväntar sig därför inte att det går att ha ett verkligt utbyte med kollegerna kring andra sätt att undervisa. Ledare förväntar sig att förskollärarna ska ägna sig åt undervisningen och inte ha synpunkter på verksamhetens organisation.

Verksamheter med en särbokultur behöver i sitt förbättringsarbete medvetet fokusera två skilda aspekter av ett förbättringsarbete, dels att utveckla verksamhet för att skapa goda lärprocesser för barnen, dels mål som tar sikte på att utveckla gransknings- och förbättringssystemet. I det senare fallet är det nödvändigt att arbeta med såväl organisatoriska strukturella förbättringar som med processer där varje individ ges möjlighet att arbeta med sina grundläggande antaganden. Förbättringsarbetet behöver planeras för lång tid framåt innan det nya kan förmodas ha slagit rot och blivit en vana.

Den familjära kulturen
Den familjära kulturen är en mellanform. Här brukar det finnas tecken på normer som signalerar att det är tillåtet att utveckla sig. I den familjära kulturen trivs medlemmarna förhållandevis bra med varandra. Man tar dock i liten utsträckning till vara det utvecklingsutrymme som står till förfogande för att anpassa verksamheten till den förändrade omvärldens krav. Det till ytan trivsamma och utvecklingsbenägna umgänget kan vara resultatet av en påtvingat kollegial kultur där kraven på samarbete har omsatts så att det inte stör förskollärares självbestämmande och det relativt trivsamma umgänget på personalrummet och med barnen. Den familjära kulturen kan i bästa fall fungera som en övergång till en mer samarbetande verksamhet där en allt större del av det praktiskt pedagogiska arbetet görs synligt för kollegerna.

En lärande eller tänkande verksamhet
Det är skillnad mellan att bli utvecklad av andra och att kunna utveckla sig själv. Den förändring i tänkande om utveckling som kunnat märkas under de senaste 15–20 åren har självutveckling som ett av honnörsorden. Det finns en stark tro på värdet av och kraften i att själv ta tag i saker och ting. Liksom en förskollärare ska lära sig nya saker och kontinuerligt utvecklas så ska även förskolan lära. En lärande eller tänkande förskola är en förskola som har förmåga att utvecklas.

Skolverkets Att granska och förbättra kvalitet.

Share Button