Svedala kommun har deltagit i ett forsknings- och utvecklingsprogram för att utveckla kommunens arbete med undervisning i förskolan. Under tre år har förskollärarna mött fem olika teorier om undervisning och har arbetat med att tillämpa dessa i praktiken.

Vad är undervisning?

I skollagen definieras undervisning som: “målstyrda processer som under lärares ledning syftar till inhämtande av kunskaper och värden”. I den nya läroplanen för förskolan som träder i kraft 1 juli 2019 har undervisning fått större plats och ett nytt kapitel kring förskollärarnas ansvar i undervisningen lyfts också fram.

Forsknings- och utvecklingsprogrammet Undervisning i förskolan

Vårterminen 2016 valde Svedala kommun att ingå i ett treårigt FoU-program med fokus på undervisning i förskolan. Programmet är ett samarbete mellan Ifous, Malmö universitet samt tio kommuner. Under programmet har universitetet bidragit med kunskap om olika teoretiska ingångar till undervisning. Samtidigt har universitetet fått möjlighet att forska på de deltagande kommunernas tillämpning av dessa teorier, i form av dokument, texter, bilder och film.

Undervisning i förskolan är det andra FoU-programmet som Svedala kommun deltar i. Syftet med att delta i programmet var att ge förskollärarna möjlighet att utveckla sin undervisning genom kollegialt lärande i samverkan med forskning. Syftet var också att öka förskollärarnas medvetenhet om och förståelse för undervisning vad gäller didaktiska val vid planering av undervisning och vilka teoretiska grunder undervisningen vilar på.

Tidigare erfarenheter av att arbeta med FoU-program visade vikten av att satsa på delaktighet och att involvera alla förskolor i kommunen samtidigt. Alla förskolor har arbetat med samma processer och i samma takt, vilket har skapat en samsyn och ett gemensamt yrkesspråk på förskolorna.

Att organisera alla förskolor i en kommun

Förskolans ledningsgrupp som utgjorde styrgrupp i arbetet, valde att bygga en organisation med tydliga funktioner som hade specifika uppdrag kopplade till en förutbestämd arbetscykel. De funktioner som inrättades var en styrgrupp, två processledare och en nyckelgrupp bestående av förskollärare från samtliga förskolor.

Styrgruppen med beslutsfattande funktion bestod av alla rektorer, biträdande utbildningschef och kommunens processledare. Med utgångspunkt från styrgruppens beslut planerades arbetet av nyckelgruppen som leddes av processledarna. Nyckelpersonernas uppdrag var sedan att stödja och säkerställa arbetet på respektive förskola tillsammans med sin rektor.

Varje cykel pågick under sex månader, och inleddes alltid med ett nationellt seminarium anordnat av Ifous. Vid dessa seminarier presenterades nya teoretiska ingångar som förskollärarna prövade sin undervisning gentemot.

Utifrån innehållet på de nationella seminarierna beslutade styrgruppen hur arbetet i kommunen skulle utföras och på vilket sätt förskollärarna skulle fördjupa sig i teorierna. Nyckelgruppen fick sedan uppdraget att planera och genomföra ett lokalt seminarium för kommunens förskollärare, där de nya teoretiska ingångarna introducerades. I nästa steg applicerades teorierna i undervisningen genom att förskollärarna planerade, utförde och följde upp undervisning med utgångspunkt från teorierna.

Under varje cykel träffades både styrgrupp och nyckelgrupp en gång i månaden för att säkerställa processen i hela kommunen och för att fånga upp erfarenheter, insikter och utmaningar kopplat till den undervisning som förskollärarna genomförde.

Undervisning med teoretisk grund

I arbetet med att utveckla undervisning i förskolan har Handals och Lauvås praxistriangel bidragit till förståelse för hur våra erfarenheter, kunskaper och värderingar påverkar vårt handlande.

Praxistriangel består av tre olika nivåer. Den första nivån är handlingsnivån. Den utgörs av det vi gör, våra metoder och våra undervisningshandlingar. Den andra nivån handlar om våra personliga teorier, de erfarenheter och kunskaper som vi erövrat och som ligger till grund för att vi handlar som vi gör. Den översta nivån inbegriper våra värderingar, vad vi anser är rätt och fel, viktigt och värdefullt.

Den andra och tredje nivån bildar tillsammans vår praxisteori, det vill säga de teorier som varje förskollärare har och som också kommer till uttryck i hans/hennes handlingar. Att utveckla förskollärarnas praxisteorier har varit ett av målen i arbetet med att utveckla undervisningen i förskolan.

Under medverkan i FoU-programmet fick deltagarna möta fyra olika teoretiska ingångar som undervisning skulle planeras utifrån. Den första teoretiska ingången var lesson study där de didaktiska frågorna och undervisningen sattes i centrum. Här användes filmning som hjälpmedel för att synliggöra hur vi agerar och vad som kan förändras för att utveckla undervisningen.

Den andra ingången var learning study med variationsteorin i fokus. Här var ett tydligt avgränsat lärandeobjekt viktigt. När vi planerade vår undervisning utifrån learning study ökade vår förståelse för vikten av att kartlägga barns kunskaper genom för- och efterbedömningar, både på grupp- och individnivå. Det bidrog till att vi blev bättre på att identifiera barns förändrade kunnande i relation till läroplanens mål.

I den poststrukturella ingången var barnens behov, intresse och erfarenheter utgångspunkt. Arbetet startades upp med undersökningsveckor för att utröna vad barnen var intresserade av. I denna teori mötte vi många nya begrepp så som rhizomatiskt lärande (att lärandet inte är linjärt) och transdisciplinärt lärande (att lärandet inte delas upp i ämnen utan att de olika ämnena vävs samman till en helhet). Arbetet med teorin var svårt eftersom vi hade en föreställning om att det tematiska arbetssättet som vi redan praktiserade var det samma som den poststrukturella ingången. Det är dock två skilda arbetssätt och vi hade inte den teoretiska kunskapen bakom arbetssättet och visste därmed inte varför vi arbetade tematiskt.

Programmets fjärde teoriingång var pragmatiskt perspektiv. Perspektivet innebar att vi fick arbeta med normer på ett annorlunda sätt än tidigare genom att identifiera ”gap” som blir tydliga i situationer där något uppmärksammas på annat sätt än normen. Vi började ifrågasätta våra invanda roller och vårt invanda förhållningssätt som avspeglade sig i vår undervisning, exempelvis om vi mest riktar undervisningen mot bekräftelse, instruktion eller omorientering.

Tydligt blev att barnens inflytande hindrades av gamla invanda regler och normer. Barnen gjordes delaktiga genom att delta i beslut om nya regler. Tydligt blev också att normer och förhållningssätt kunde skilja sig mellan medarbetarna och vikten av att arbeta fram en samsyn för att skapa trygghet och tydlighet för barnen.

I den sista fasen av programmet fattade varje kommun beslut om vilken teori som skulle vara utgångspunkt i arbetet – antingen en av de fyra teorierna eller en helt ny teori. Svedala kommun valde utvecklingspedagogisk teori och kopplade ihop den med B. Bruces och B. Riddersporres teorier om Kärnämnen i förskolan, dvs olika förmågor som barnen bör utveckla i förskolan.

Vi fick insikt om att de utvecklingspedagogiska strategierna hjälpte oss att inkludera alla läroplanens mål i den pedagogiska planeringen. Vi fick förståelse för vikten av att tydligt planera för en varierad undervisning för att utmana och stödja barnen i både lek och omsorg, samt att planera för hur ny kunskap introduceras via olika metoder för att alla barn ska inkluderas i undervisningen.

Undervisning – en naturlig del

Satsningen på undervisning i förskolan har varit framgångsrik. Idag ser förskollärarna sig som undervisande lärare och de anser att de har fått en tydligare bild av sitt uppdrag. Undervisning är en naturlig del av förskolans utbildning i Svedala kommun.

Vikten av att planera gentemot läroplansmål har blivit tydligare och efterkonstruktion av kopplingar till läroplanen görs inte i samma utsträckning. Undervisningens kvalitet har också ökat eftersom förskollärarna idag kan använda sig av en större variation när det gäller innehåll, förhållningsätt och arbetsmetoder. Det gör att undervisningen i större grad kan anpassas till barns olika behov.

En annan effekt som är tydlig i förskollärarnas dokumentation är att undervisningen analyseras i högre grad, både i det systematiska kvalitetsarbetet, i lärloggar och i dokumentation till vårdnadshavare. Pedagogiska planeringar och annan dokumentation har fått ett mer gemensamt yrkesspråk.

Genom våra lokala seminarier har det kollegiala lärandet ökat, inte bara inom respektive förskola utan också mellan olika förskolor. Förskollärarna har under lång tid inom programmets ram mötts i olika konstellationer där undervisning och uppdrag varit i centrum. Det har funnits utrymme för att dela med sig av verksamhetsexempel, gemensamma analyser och att tillsammans bilda ny kunskap.

När alla förskolor i en kommun deltar i en satsning och gör en gemensam förflyttning, när gemensamma begrepp börjar användas som yrkesspråk och när gemensamma teorier är utgångspunkt i yrkesutövningen tas ett steg mot professionalisering av yrket. Den nya läroplanen som träder i kraft 1 juli 2019 och som tydliggör förskollärarens uppdrag och ansvar för undervisning är ett stöd för att fortsätta utvecklingen i rätt riktning. Det är ett långsiktigt arbete att kontinuerligt arbeta för en uppdragsorienterad förskola, synliggöra förskollärarens uppdrag samt att fortsätta bedriva kollegialt lärande för att därigenom skapa förståelse hos alla för läroplanens intentioner.

Litteratur

B. Bruce, B Riddersporre (2012). Kärnämnen i förskolan: nycklar till livslångt lärande. Natur och Kultur.

E. Doverborg, N. Pramling, I. Pramling Samuelsson., (2013). Att undervisa barn i förskolan. Liber

P. Lauvås, K. Hofgaard Lycke, G. Handal (2017) Kollegahandledning med kritiska vänner. Studentlitteratur AB

Länktips

Ifous – Undervisning i förskolan 

Om bloggförfattaren

Malin Engström är legitimerad förskollärare på Tegelbrukets förskola samt processledare i Undervisning i förskolan och Läroplanssatsningen i Svedala kommun.

Exempel på samplanering (kopplad till poststrukturell teori