Detta är det andra inlägget i en bloggserie om mitt arbete med läsförståelse i förskolan. Denna gång kommer jag att berätta om lässtrategin spågumman. Läs mitt föregående blogginlägg där jag förklarade de olika lässtrategierna som barnen använder sig av samt hur barnen arbetar med både läsförståelse i förskolan och Före bornholmsmodellen samtidigt.

När jag läser en saga eller berättelse som är kopplad till Före Bornholmsmodellen använder barnen sig av lässtrategin spågumman. Eftersom vi läser för barnen handlar det om hörförståelse. Hilkka Mikkonen är förskollärare och författare och har arbetat som förskollärare i förskola och förskoleklass. Hon har skrivit boken “Läsförståelse i förskolan” där hon lyfter fram att det är lika viktigt att skapa förståelse för den hörda texten som det är för den egenlästa texten. Mikkonen (2015:12) menar också att ”språkstimulerande åtgärder i tidig ålder påverkar den senare läsförståelsen positivt”. För att förtydliga för barnen och göra det mer intressant och levande har jag en bild på strategin spågumman samt en spåkula (glittrig studsboll) som rekvisita.

De olika lässtrategierna som vi använder oss av är namngivna efter olika karaktärer och spågumman “förutspår vad en text ska handla om genom att använda rubriker, bilder, bildtexter, genre, tidigare handling och egna kunskaper och erfarenheter” (Widmark 2014).

Lässtrategin spågumman introducerades för barnen

Vi sätter oss i en ring runt mattan i vårt samlingsrum. Det är tolv barn i ringen runt vår matta och jag som pedagog. Alla barn har sin bestämda plats så de vet var de ska sitta. Detta har vi för att barnen ska känna sig trygga och veta var de ska sitta vid samling eller undervisning så de kan fokusera på det vi ska göra istället för var de ska sitta och vem de ska sitta med. Efter att jag har hälsat dem välkomna och haft vårt upprop så väntar barnen med spänning på vad vi ska göra.

Innan jag börjar läsa för barnen visar jag min spåkula för dem. Jag rullar den glittriga bollen försiktigt i små cirklar i min handflata. De är väldigt nyfikna och undrar vad jag har i min handflata. Jag tar upp en bild på spågumman från en Läsande klass. Jag berättar att en spågumma förutspår, dvs. på förhand ska försöka räkna ut vad som ska hända i framtiden. “Vi ska vara spågummor som ska fundera på vad som kommer att hända i boken”. Jag visar bokomslaget på boken vi ska läsa, Sagan om pannkakan och sedan visar jag bilden på spågumman och rullar bollen i min handflata. Jag frågar barnen vad de tror kommer att hända med pannkakan. Flera händer är i luften och många vill komma till tals. En del barn tror att pannkakan springer i väg, medan andra barn tror att boken ska handla om både en pannkaka och en spågumma. Jag uppmuntrar barnen till att komma med förslag och poängterar inte vad de säger utan är intresserad av alla svar.

Jag berättar en gång till och förtydligar att vi ska vara spågummor som ska fundera på vad som kommer att hända i boken genom att vi tittar på bokomslaget. Spåkulan är vår tankekula som hjälper oss att fundera ut vad som kommer att hända i boken. För att kunna göra det så letar vi efter ledtrådar. Jag läser rubriken för barnen så att de får ytterligare en ledtråd: Sagan om pannkakan. Jag frågar barnen igen vad de tror att boken ska handla om och alla räcker upp handen och de säger att den ska handla om en pannkaka. Jag sätter igång att läsa med inlevelse och använder olika röster för att göra sagan mer levande. Barnen sitter på sina platser och lyssnar med spänning. När vi har läst några sidor stannar jag upp och tar fram min spåkula igen och rullar den runt i små cirklar i min handflata. Jag frågar barnen vad de tror kommer att hända mer i sagan. En del händer är uppe direkt och viftar medan jag ser att några andra barn funderar och jag ger alla gott om tid på sig till att tänka. Jag understryker också vikten av att de inte får säga vad de tror rakt ut utan att alla ska få fundera i lugn och ro. En del av barnen får berätta om vad de tror kommer att hända mer i sagan. Jag läser vidare och precis innan slutet av sagan stannar vi upp igen och jag tar fram min spåkula och visar barnen kortet på spågumman. Jag säger att vi ska vara spågummor igen som ska fundera på hur vi tror att sagan kommer att sluta. Nästan alla händer är uppe i luften och viftar för fullt. Barnen kommer med olika förslag och alla lyssnar tålmodigt på varandra. Jag läser färdigt sagan för barnen och de sitter helt stilla och spända av förväntan för att få reda på slutet.

Vilka svårigheter mötte barnen med lässtrategin spågumman?

I början när jag introducerade spågumman och berättade om den samtidigt som jag visade bokomslaget trodde en del barn att boken skulle handla om både en spågumma och om en pannkaka. För att förtydliga för barnen och få dem att förstå att spågumman endast var ett verktyg och inte ett innehåll så läste jag en kort saga där jag själv visade hur jag tänkte högt och använde mig av spågumman och barnen lyssnade. Efter att jag hade tänkt högt för dem så förstod de flesta att spågumman var ett verktyg. Jag läste sedan böcker varje dag då barnen använde strategin, och detta medförde att alla barnen förstod att spågumman var ett verktyg och inte ett innehåll.

Barnens förändrande kunnande

De resultat som jag har sett den här barngruppen göra när de har arbetat med läsförståelse i förskolan och Före bornholmsmodellen är att barnen har blivit mer aktiva lyssnare och är ännu mer engagerade när jag läser då de till exempel har stannat upp vid nya ord (detektiven). Förut lyssnade endast barnen på sagan och frågade inte om nya ord eller uttryck som de inte förstod. Nu räcker barnen upp handen under läsningens gång och jag gör en naturlig paus där det passar i texten och diskuterar ordet tillsammans med barngruppen.

Förutom att lyssna som barnen har gjort innan så är de aktiva under läsningens gång. De stannar upp och funderar på vad sagan ska handla om och de förutspår (spågumman). När barnen endast arbetade med Före bornholmsmodellen, arbetade de en del gånger med att titta på bilder och berätta om vad de trodde att sagan skulle handla om. Nu är de mer aktiva och nästan alla barn räcker upp och vill berätta för gruppen vad de tror sagan ska handla om eller vad de tror kommer hända senare i sagan då de stannar upp och förutspår.

Innan arbetet med läsförståelse i förskolan och Före bornholmsmodellen kunde några barn berätta kortfattat vad sagan handlade om. Nu kan de flesta barnen sammanfatta det viktigaste i texten (cowboy) genom att vi använder oss av orden ”först…”, ”sedan…” och ”sist” (Widmark 2014). Vi har även hjälpts åt i gruppen att sammanfatta sagorna på tavlan och jag har skrivit ner det barnen har sagt. Det har även underlättat för andraspråkseleverna att vi har delat upp sammanfattningen och gått igenom den i tre delar.

Att diskutera

• Hur arbetar ni för att aktivera barnens tänkande i samband med läsningen?
• Hur skulle ni kunna använda lässtrategierna i er undervisning?

Källförteckning

• Mikkonen, Hikka (2015). Läsförståelse i förskolan. Natur & Kultur.
• Sterner, Görel och Lundberg, Ingvar (2010). Före Bornholmsmodellen. Natur & Kultur.
• Widmark, Martin (red.) (2014). En läsande klass. Liber AB. www.enlasandeklass.se

Om bloggförfattaren

Jag heter Mikaela Kosowski Bicevski och arbetar som förskollärare på Tofta förskola i Svedala kommun. Jag har arbetat mycket med språkutveckling i mitt arbete som förskollärare och lärare. Jag tycker det är viktigt att utveckla barnens språk på ett roligt och lärorikt sätt så att de får en god språkförståelse tidigt. En god språkförståelse gynnar alla ämnena i skolan.