Den professionella förskolläraren ska kunna välja teori-informeratupplägg och kunna motivera varför just detta valet gjorts. För att kunna motivera val av teori-informerade upplägg är det viktigt att ha kännedom om det teoretiska landskapet och kunna placera teorierna vi prövat i utbildningsprogrammet Undervisning i förskolan, så att de inte svävar fritt.

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Undervisning i förskola ska utgöras av målstyrda processer som leder till utveckling och lärande hos varje enskilt barn.

Lesson Study – utveckla en lektion

 En lektion som man ska utveckla (förbättra).

Man arbetar systematiskt med att undersöka och utveckla sin lektion i syfte att göra den så bra som möjligt (flera förskollärare ihop)

Det som är centralt att titta på i en Lesson Study är hur barn agerar, samt hur olika lektionsupplägg och aktiviteter fungerar.

I en Lesson Study deltar minst två lärare – en genomför lektionen och en observerar (filmar) för att sedan se vad som kan förbättra lektionen till nästa lektion.

En lesson Study kan sammanfattas i följande punkter:

• Målet är att förbättra undervisningen. Fokus är på lektionens aktiviteter, innehåll, material barnens tankar.
• En möjlighet är att prova olika ideer för undervisning om samma innehåll.
• Gemensam reflektion kring vad som gör lektionen bra.
• Pedagogiskt utbyte och samarbete om undervisning.
• Kompetensutveckling och utvecklingsarbete om lektioner direkt i undervisningspraktiken.

Learning Study – reflektera över ett barns lärprocess

Kan hjälpa förskolläraren att reflektera över barnets lärande process på ett tydligare sätt, genom att göra kunskapsbedömning innan och efter undervisning process.

En lektion som har variationsteorin som verktyg, som betonar dessa perspektiven:

• Variationer
• Urskiljning
• Samtidighet och
• Kritiska aspekter

Learning studies är klart strukturerade efter följande punkter:

• Besluta var barnens uppmärksamhet bör inriktas mot och planera att detta sker
• Lärandeobjektet är tydligt avgränsat
• Videoinspelningar av interaktionen och analys av denna
• Skapande av en ny uppgift med samma lärandeobjekt, baserat på vad de kritiska aspekterna av förståelse verkar vara, vad barnen förstår/inte förstår, eller snarare hur barnen förstår vad läraren lär ut.

Poststrukturell ingång – utgå ifrån barnen

Med en poststrukturell ingång utgår vi från barnens behov, intressen och erfarenheter. Man startar upp med en undersökningsperiod där man kan se vad barnen är intresserade av.

Med poststrukturell ingång menar Palmer att vi kan hitta fram till alternativa tillvägagångssätt för det vi håller på med i vardagen. I denna teorin sammanför man flera olika ämnen och undervisningen går inte i en förutbestämd riktning. Lärandet sker också i en samverkan mellan kropp och intellekt.

För att planera, genomföra och utvärdera t ex projekterandearbetssätt behövs redskap. Dessa redskap kan beskrivas och samlas i termer av en verktygslåda. En verktygslåda som består av ett förråd av perspektiv, begrepp och tänkesätt att välja mellan för att kunna förstå och möta barn med varierande strategier för t ex projektets tanke och utforskande. Vi kan samla på oss tanke- och förståelseredskap som gör att vi får tillgång till nya sätt att tänka om vårt projekt.

I verktygslådan finns begrepp som:

• Intra-aktion – samspel mellan människa och ting
• Socio-materiella relationer – beskriver relationer mellan människor och ting, där båda får saker att hända. Tinget kan sätta igång ett skeende och både tinget och människan kan förändras i mötet.
• Rhizomatiskt lärande – lärandet är inte linjärt eller sker i en tydlig progression, utan rör sig i olika riktningar, vilka inte kan förutses
• Transdisciplinärt lärande – lärandet delas inte upp i ämnen, utan tillåts ta oförutsedda vägar, där olika ämnen vävs samman till en organisk helhet som inte kan delas upp
• Body-mind – kroppen och medvetandet ses inte som separata delar, utan som en helhet, lärandet sker i hela individen

Pragmatiskt perspektiv – barns meningsskapande

Undervisning i pragmatiskt perspektiv inriktar sig på barns meningsskapande och fokuserar på de didaktiska frågorna vad, hur och varför: det vill säga frågor om vilket undervisningsinnehåll och vilka undervisningssätt som barnen möter på förskola; varför de möter just detta innehåll och dessa undervisningssätt och de förutsättningar som ger meningsskapande.

Begrepp som används i pragmatiskt perspektiv är:

• Kunskap i handling – Det är ett synsätt där lärandet kan fördjupas genom omfattande inslag av färdighetsträning och praktiska tillämpningsuppgifter. Vi gör barnen delaktiga i problemlösning, serverar inte färdiga svar utan låter dem vara delaktiga utifrån sina erfarenheter. Barnen är medskapare och tillsammans med dem formar vi ett hur. Kunskap utvecklas i och genom handling.
• Erfarenhet – Vår egen erfarenhet styr våra val och ställningstagande som förskollärare. Oavsett vilket val vi gör, i en situation med barnen handlar det om att bjuda in dem till reflektion. Ett arbetslag består av vuxna och barn med olika erfarenheter, men vi behöver hitta en samsyn för att skapa trygghet.
• Transaktion – Det är en överföring och en omdirigering. Det innebär att kunna ta ett nytt eller förändra sitt ställningstagande. En transaktion kan stödjas via omdirigering på vägen. Varje händelse inom transaktion inbegriper nutid, dåtid och framtid. Den gamla erfarenheten blir aktuell, men transformeras i situationen och blir något nytt.
• Stå fast – Stå fast avser handlingar som flyter på och delas i en jämn ström. Stå fast kan vara saker vi bara gör utifrån att vi alltid har gjort så, utan att reflektera över varför. Vissa stå fast-punkter måste ändras om vi ska utvecklas. Om det går till överdrift med att stå fast vid, dvs om alla har sina egna/olika regler, som de håller fast vid kan det bli anarki.
• Gap – Ett Gap uppstår när någon tvekar, eller något uppmärksammas på ett annat sätt enligt normen eller vanan. Vad är det som bryter ett ” flow” dvs när allt flyter på?  I problematiska situationer visar sig ”gap” i form av tvekan, tvivel eller informationsbrist.  Då bryts ett ”flow”. Det finns två typer av Gap, värdeinriktade och faktainriktade.

I pragmatiskt perspektiv använder man sig av tre olika undervisningsprinciper:

Didaktiska frågor	Faktabaserad undervisningsprincip	Normerande  undervisningsprincip	Pluralistisk undervisningsprincip
Undervisningsinnehåll, VAD	Fördefinierat innehåll. Lära sig relevant kunskap och Hitta/värdera relevanta källor	Fördefinierat innehåll. Moraliska värderingar; Lära sig rätt attityd och sätt att handla på	Fakta räcker inte till, Värderingar måste till Moraliska värderingar; Olika värderingar och sätt att handla på
Undervisningsmetod, HUR	Läraren undervisar relevant fakta och barnet lär sig rätt fakta och metod för att hitta den	Läraren undervisar det rätta sättet att handla på och barnen övar sig genom att agera	Läraren iscensätter situationer där barnet övar sig på att kritisk reflektera över olika sätt att handla och tänka
Syftet med undervisningen, VARFÖR	Förstå hur världen/ samhället fungerar Lära sig rätt fakta	Bli en fördefinierat ”god” medborgare Lära sig den rätta handlingen eller värderingen	Bli en aktiv, kritisk medborgare Lära sig att kritiskt granska en handling utifrån olika källor och värderingar.

Det finns tre olika riktningsgivare:

• Bekräftande – innebär att lärare bekräftar att det barnen gör är relevant och att de är på väg i avsedd riktning
• Instruerande – avser att lärare instruerar barnen hur de förväntas handla eller om vad som behöver uppmärksammas.
• Omorienterande – riktningsgivare avser att lärare får barnen att ta en annan väg än den de har slagit in på.

Utvecklingspedagogiskt perspektiv -utmana och stötta genom lek och omsorg

I förskolan handlar undervisning om att utmana och stötta. Att verka för barns lärande och meningsskapande i en lekfull och omsorgsfull miljö.

Undervisning kännetecknas av att:

• den utvecklar en förändring hos någon annan
• håller fast vid en aktivitet/uppgift och förändrar den tills den lärande kan göra eller förstå uppgiften

Den som undervisar behöver vara lyhörd, förändra och anpassa sin undervisning efter den undervisades behov och signaler. Detta synsätt på undervisning förutsätter interaktion mellan den som undervisar och den som undervisas. Undervisning blir då snarare en dialog än en monolog.

Det finns tre principer som sammanfattar och kan fungera som en definition av det utvecklingspedagogiska perspektivet.

Utvecklingspedagogiska principer

• Att skapa och fånga situationer omkring vilka barn kan tänka och tala
• Att få barn att tänka, reflektera och uttrycka sig, verbalt och på andra sätt
• Att ta tillvara mångfalden av barns idéer

Sju undervisningsstrategier används för att främja barns meningsskapande, vilka kortfattat presenteras i det följande:

1. Att introducera variation

Lärande bygger på variation. För att kunna urskilja ett visst fenomen måste det kontrasteras mot andra fenomen. Att något uppfattas som varmt är beroende av att det finns något som är kallt. Två typer av variation är centrala inom undervisning ur ett  utvecklingspedagogiskt perspektiv: att använda variation för att hjälpa barn att urskilja ett visst fenomen (att t ex förstå vad ett hav är i förhållande till en bäck, en flod eller en sjö) samt att använda den naturliga variation som förekommer i barns förståelse av ett visst fenomen så att barn upptäcker att man kan uppfatta något på olika sätt som alla är lika riktiga.

2. Lärandesituationers inramning

Att rama in en lärandesituation innebär att besluta och förmedla till barnen vad man vill att deras uppmärksamhet ska riktas mot (lärandeobjektet, t ex hästen) och vad man vill att de ska lära (de egenskaper som skiljer hästen från andra djur och som gör den till en häst). Inramning handlar om att introducera lärandeobjektet, följa upp barns frågor och kommentarer och ställa egna utmanande frågor samt att avsluta genom att återknyta till vad man pratat om. Att rama in ett lärtillfälle handlar också om att skapa en röd tråd mellan olika lärtillfällen, bakåt (vad vi gjort) och framåt (vad vi ska göra) i tiden.

3. Samordning av perspektiv

Samordning av perspektiv innebär att skapa beröringspunkter mellan barns förståelse för ett fenomen och den vedertagna förståelsen inom ett visst kunskapsområde, alltså barns perspektiv möter lärares perspektiv. Barns perspektiv ska inte ersättas av ett korrekt sätt att se saker på, utan istället berikas av nya sätt att betrakta fenomenet på. Genom samtal med barnen får läraren tillgång till deras perspektiv och kan utifrån det vidga deras förståelse.

4. Från lokalt till expansivt språk

Ett lokalt språk beskriver det som händer här och nu och är endast begripligt i den specifika situationen (”Titta den!”). För att kunna tala om något bortom det som sker i nuet måste man använda sig av ett expansivt språk (”Jag såg en röd ballong.”) Ett expansivt språk är grundläggande för undervisning, då de kunskaper man lär sig är tänkta att användas i andra situationer utanför själva lärtillfället.

5. Barn behöver både stöttas och utmanas

För att kunna bli uppmärksamma på nya fenomen måste barn utmanas i sin förståelse. Samtidigt behöver de stöttas i dessa utmaningar för att kunna ta sig an dem. Att utmana barns förståelse kan handla om att ställa utmanande frågor, men också att tillföra nytt material till exempelvis en lek, så att något nytt blir synligt för barnen.

6. Vad det innebär att kunna något och utveckla ett kunnande

Ett kunnande är alltid ett kunnande om något. I förskolan är det läroplanens utvecklingsmål som barnen ska utveckla ett kunnande om. Det handlar om att lärare vet vad det innebär att kunna något och hur man kan se progression inom ett område, t ex matematik eller läs- och skrivutveckling. Lärare behöver kunskap om ett ämne och vad barn behöver förstå för att kunna lära sig något visst samt vilken nivå av kunskap ett barn uppvisar.

7. Mönster görs synligt

Att förstå något handlar om att se mönster. Ett mönster är en helhet av delar som upprepar sig i en bestämd ordning och kan handla om så skilda saker som varannan gul och varannan blå pärla i ett halsband som att genomföra en måltid. Detta kräver insikt hos lärare om vilka mönster som är viktiga att förstå inom ett visst kunskapsområde.

Om bloggförfattarna

Cecilia Lorentzon och Vanja Strömstedt, två legitimerade förskollärare som arbetar på Floraparkens förskola i Svedala. Vi är pilotförskollärare i forskningsprojektet Undif ( undervisning i förskolan).Vi har genom detta forskningsprojekt blivit mer intresserade av  att bedriva undervisning i förskolan med hjälp av olika undervisningmetoder som vilar på vetenskaplig grund.