I denna och kommande bloggar kommer jag att berätta om hur jag arbetat med läsförståelse i förskolan och Före Bornholmsmodellen i vår femårsgrupp. Jag inleder denna bloggserie med att berätta om de olika lässtrategierna som jag använt tillsammans med barnen samt hur vi tillsammans arbetar med både läsförståelse i förskolan och Före Bornholmsmodellen.

I mina kommande blogginlägg kommer jag att berätta om hur vi har arbetat med varje lässtrategi och berätta om barnens förändrade kunnande kopplat till detta. Jag kommer även att delge er hur arbetet med läsförståelse i förskolan och Före Bornholmsmodellen har hjälpt mina andraspråkselever att bli säkrare på sig själva så de har vågat prata och vara mer delaktiga i undervisningen.

Hur arbetade barnen med språkutveckling innan? Vad var de intresserade av? Vad kunde de?

På Tofta förskola har man sedan tidigare arbetat med Före bornholmsmodellen för att utveckla barnens språkförståelse, men under höstterminen valde jag att utöver Före Bornholmsmodellen även arbeta med läsförståelse i förskolan tillsammans med vår femårsgrupp. Jag läste bestämda sagor och böcker som redan var planerade utifrån Före Bornholmsmodellens lektionsplanering och sedan läste jag andra sagor på läsvilan. Innan jag började med arbetet med läsförståelse i förskolan och Före Bornholmsmodellen så undersökte jag vad barnen var intresserade av och vad de kunde. Barnen var oftast intresserade av och hade ibland önskemål på sagor som de ville att jag skulle läsa. När jag ställde frågor till barnen om vad sagorna handlade om, var det några barn som kunde svara, men det var ofta samma barn som svarade varje gång. En del av barnen kunde också återberätta sagan självständigt, medan andra behövde stöd av mig. Alla barnen tränade rim och ramsor tillsammans och gjorde rörelser till. Ungefär hälften av barnen kunde säga en del av ramsorna eller hela ramsorna själva när vi hade haft lektionspasset några gånger.

I boken Före Bornholmsmodellen finns det färdiga språksamlingar/ lektioner som man följer. I en del av språksamlingarna finns några av lässtrategierna med, men jag tycker inte att de är så tydliga för barnen. I en språksamling tittade vi exempelvis på den första bilden i sagan och barnen skulle berätta vad de trodde att sagan skulle handla om (Lässtrategi: Spågumman). Ibland när det var svåra eller nya ord så stod det att vi skulle samtala med barnen om vad ordet betydde (Lässtrategi: Detektiven).

Mål

Jag har valt att fokusera på följande mål i läroplanen när vi arbetar med läsförståelse i förskolan och Före bornholmsmodellen:

Förskolan ska sträva efter att varje barn

• utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv
• utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,
• utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa

(Lpfö98/16:10)

Syfte

“Syftet med att arbeta med Före Bornholmsmodellen är att barnet förbereder vägen till läs- och skrivinlärningen genom att systematiskt öka sin språkliga medvetenhet via lek. Barnet utvecklar förmågan att resonera och argumentera samt övar upp sin uppmärksamhet, koncentration och uthållighet (Sterner, Lundberg 2010)”.

I arbetet med läsförståelse i förskolan och Före bornholmsmodellen vill jag ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga att lyssna till sagor, berättelser och faktatexter. Barnen får möjligheter att reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar då vi tittar på bilder eller stannar upp i texten och förutspår vad texten ska handla om. De får möjlighet att utöka sitt ordförråd och träna nya begrepp och att stärka sin förmåga att leka med ord i ordlekar, men även möjligheter att berätta om sagans innehåll och uttrycka sina tankar om texten.

Barnen får möjlighet att träna på att sammanfatta sagorna och böckerna vi läser och att ställa frågor när de argumenterar och kommunicerar med mig som pedagog och de andra barnen i gruppen. När barnen arbetar med läsförståelse i förskolan och Före Bornholmsmodellen får de även möjlighet att utveckla ett intresse för bilderna i böckerna, tolka och samtala om bilderna, samt skapa inre bilder av det jag har läst.

Vilket material används till undervisningen i läsförståelse i förskolan samt Före Bornholmsmodellen?

På min förskola arbetar vi med boken Före bornholmsmodellen som är en språksamling med förslag på lekar, sånger och övningar. Varje samling har samma struktur och innehåller färdiga lektioner med: upprop, högläsning, veckans ramsa, språklek, sånglek och avslutning. Jag har tidigare arbetat med läsförståelse i skolan och efter att jag upptäckte boken Läsförståelse i förskolan ville jag börja arbeta mer aktivt med detta även i förskolan.

När barnen arbetar med läsförståelse i förskolan använder de sig av de lässtrategier som barnen kommer att möta i skolan. Eftersom vi läser för barnen handlar det om hörförståelse. ”Det är lika viktigt att skapa förståelse för den hörda texten som det är för den egenlästa texten” (Mikkonen, 2015:11). Mikkonen (2015:12) menar också att ”språkstimulerande åtgärder i tidig ålder påverkar den senare läsförståelsen positivt”.

Lässtrategierna som barnen använder

De olika lässtrategierna som vi använder oss av är namngivna efter olika karaktärer:

• spågumman som “förutspår vad en text ska handla om genom att använda rubriker, bilder, bildtexter, genre, tidigare handling och egna kunskaper och erfarenheter”.
• detektiven “reder ut nya ord och uttryck genom att fundera och använda sina egna kunskaper, dela upp ordet, läsa om ordet, läsa om meningen, läsa om stycket, läsa vidare, fråga någon eller slå upp ordet”.
• cowboyen “sammanfattar det viktigaste i berättelser genom att använda orden”först, sedan och sist”.
• reportern “ställer frågor på texten på tre nivåer”: på raderna där rätt svar finns i texten, mellan raderna där svaret går att lista ut genom att läsa texten, hitta ledtrådar och dra slutsatser, samt bortom raderna där svaret finns hos läsaren själv.
• konstnären “skapar inre bilder och upplevelser av det lästa”. “Jag ser…, jag hör… och jag känner…” (Widmark 2014).

I boken Läsförståelse i förskolan tas fyra av de fem lässtategier upp som finns i en läsande klass som används i skolan. Bilderna ser lite annorlunda ut och Mikkonen (2015) använder en frågeapa istället för en reporter. Jag har valt att använda de bilder till lässtrategierna som finns i en läsande klass, eftersom det är de bilder som barnen kommer att möta längre fram när de har blivit elever i skolan. För att förtydliga för barnen och göra det mer intressant och levande har jag bilder på strategierna samt rekvisita, exempelvis ett förstoringsglas när vi är detektiver.

Hur vi gör

“Vi sätter oss i en ring runt mattan i vårt samlingsrum.”

Vi sätter oss i en ring runt mattan i vårt samlingsrum. Det är tolv barn i ringen och jag som pedagog. Alla barn har sin bestämda plats. För att fånga barnens uppmärksamhet tittar jag på dem och hälsar barnen välkomna genom att säga god morgon eller god eftermiddag. Barnen hälsar tillbaka och väntar med spänning på vad vi ska göra. Jag berättar om lektionsupplägget för dem så de vet vad vi ska göra och börjar sedan uppropet. Jag börjar med barnet till vänster om mig med att säga barnets förnamn som svarar med sitt efternamn. Jag fortsätter sedan till nästa barn och som en löpeld svarar barnen med sina efternamn. Om det är något barn som inte kan sitt efternamn så hjälps vi åt.

Innan jag börjar läsa för barnen visar jag vilka strategier vi ska använda oss av. De sitter nyfiket och väntar medan jag tar fram korten med lässtrategierna och rekvisitan. När jag tar fram mitt förstoringsglas och min spåkula har jag nästan alla händer ivrigt i luften som vill berätta vilken av lässtrategierna vi ska fokusera på vid det lektionstillfället. Barnet som får ordet får även berätta om vad vi gör som detektiver, det vill säga att vi stannar upp vid nya ord. Barnet berättar med glädje att vi “tittar” med förstoringsglaset på det nya ordet och funderar på vad det betyder. Ett annat barn berättar att vi även ska vara spågummor. Barnet säger med full entusiasm att vi har den magiska spåkulan till vår hjälp att fundera på vad sagan ska handla om. Jag sätter igång och visar dem bokomslaget medan jag håller i spåkulan som rullar runt i små cirklar i min handflata. Innan jag har hunnit fråga vad de tror att boken handlar om är händerna uppe och viftar i all iver. Alla barn som vill får berätta vad de tror att boken ska handla om. Jag sätter igång att läsa med inlevelse och använder olika röster för att göra sagan mer levande. Barnen sitter på sina platser och lyssnar med spänning och förväntan.

“Plötsligt är några händer uppe och jag gör en naturlig paus där det passar.”

Plötsligt är några händer uppe och jag gör en naturlig paus där det passar. Vi har stannat vid ett nytt ord och vi tar fram förstoringsglaset, eftersom vi är detektiver. Vi läser om ordet och meningen och sedan har jag nästan alla händer uppe igen och barnen kommer med förslag på vad de tror ordet betyder. Jag uppmuntrar barnen till att de kommer med förslag och poängterar inte om de har fel utan är intresserad av alla svar. När vi har tagit reda på ordet så fortsätter jag att läsa och barnen lyssnar intresserat. En bit in i sagan så stannar jag upp och tar fram min spåkula och frågar barnen vad de tror kommer att hända i sagan. Det viftas för fullt av händer i luften och alla barnen vill komma till tals, men de väntar tålmodigt tills de har fått ordet. Vi läser vidare och och barnen sitter koncentrerat och lyssnar och tycker det är roligt att få vara delaktiga under läsningens gång.

Efter vi har läst sagan så vet barnen att vi ska gå igenom vår nya ramsa, veckans ramsa. De är nyfikna och undrar om det blir rörelser till eller om vi ska klappa till ramsan. Jag börjar med att säga ramsan och sedan säger vi den en gång tillsammans. Något barn räcker upp handen och vill att jag ska ta fram förstoringsglaset så vi kan vara detektiver, eftersom det är ett nytt ord i ramsan. Många händer är i luften och de flesta vill komma till tals och berätta vad de tror att ordet betyder. Barnen sitter nyfiket och tittar på mig och med stor koncentration så säger vi ramsan en gång till och klappar tillsammans.

“En hand är uppe igen. Barnet undrar vilken lek (språklek) som vi ska göra idag.”

En hand är uppe igen. Barnet undrar vilken lek (språklek) som vi ska göra idag. Jag berättar att jag ska läsa meningar för dem och inte säga rimordet som vi ska hjälpas åt att fylla i. Jag berättar ett exempel för barnen och kollar av så att alla hänger med och förstår. Jag betonar att när de vet rimordet så måste de räcka upp handen och inte säga det rakt ut för alla ska ha en chans att kunna komma på det själv. I slutet av meningen så är nästa alla händer uppe i luften och några barn som är så ivriga och vill säga ordet rakt ut hejdar sig, eftersom alla ska kunna tänka i lugn och ro.

Vi avslutar vår samling med att sjunga Vår kråksång. Vi klappar med och sjunger med olika röster och barnen tycker om att sjunga så de klämmer i ordentligt så det hörs till det stora rummet utanför samlingsrummet. Jag berömmer dem alla och barnen går stolta ut till de yngre barnen och de andra pedagogerna och är angelägna att få dela med sig och berätta om sagan, förstoringsglaset och spåkulan.

“De yngsta på avdelningen får möta lässtrategierna i samband med projektet, medan de äldre arbetar med dem hela tiden.”

På läsvilan och när vi tar reda på fakta i vårt projekt så använder vi också oss av lässtrategierna. När vi arbetar med vårt projekt så arbetar hela avdelningen med 3- till 5-åringar tillsammans. De yngsta på avdelningen får möta lässtrategierna i samband med projektet, medan de äldre arbetar med dem hela tiden. Lässtrategierna finns med oss varje gång vi läser något, det vill säga både i Före Bornholmsmodellen, vårt projekt, när vi läser faktaböcker, julsagor eller böcker.

Jag valde att presentera en lässtrategi i taget för barnen och fokusera på den så att de inte skulle blanda ihop strategierna. Under höstterminen började jag med att gå igenom spågumman, sedan detektiven och efter det så gick vi igenom cowboyen. De sista gångerna som vi läste på höstterminen så hade barnen med alla tre strategierna vid samma tillfällen och barnen kunde urskilja dem åt.

I nästkommande blogginlägg kommer jag att berätta om hur jag introducerade lässtrategin spågumman och hur barnen arbetade med den. Jag kommer även att berätta mer om barnens förändrade kunnande.

Att diskutera

• Hur arbetar ni för att utveckla barnens språk?
• Vilka strategier använder ni er av i er undervisning?

Källförteckning:

• Mikkonen, Hikka (2015). Läsförståelse i förskolan. Natur & Kultur.
• Sterner, Görel och Lundberg, Ingvar (2010). Före Bornholmsmodellen. Natur & Kultur.
• Widmark, Martin (red.) (2014). En läsande klass. Liber AB. www.enlasandeklass.se

Om bloggförfattaren

Jag heter Mikaela Kosowski Bicevski och arbetar som förskollärare på Tofta förskola i Svedala kommun. Jag har arbetat mycket med språkutveckling i mitt arbete som förskollärare och lärare. Jag tycker det är viktigt att utveckla barnens språk på ett roligt och lärorikt sätt så att de får en god språkförståelse tidigt. En god språkförståelse gynnar alla ämnena i skolan.