Programmering på Fröhusets och Klöverstugans förskola

Analog programmering

Hur Fröhusets och Klöverstugans samarbete med Högskolan Kristianstad om programmering i förskolan mynnade ut i en publikation i amerikanska tidskriften Journal of Research in STEM Education

Under 2018 deltog all förskolepersonal vid Fröhuset och Klöverstugan i en 7,5 hp-kurs på temat naturvetenskap och teknik i förskolan vid Högskolan Kristianstad (HKR) och det var då vi första gången fick höra talas om EU-projektet botSTEM. Andreas Redfors, Marie Fridberg och Björn Cronquist vid HKR är deltagande forskare för Sveriges räkning och under Maries föreläsning i kursen efterlyste hon intresserade förskollärare för samarbete. Vi tvekade inte att anmäla oss eftersom syftet med projektet passade in på det arbete vi redan bedrev och ville fortsätta utveckla på våra förskolor. Det är roligt att projektet under sina tre år uppmärksammats både internationellt och nationellt, i radio och tidningar, och att Svedala kommun därmed bidragit till att sätta svensk förskola på kartan.

botSTEM är ett treårigt samarbetsprojekt mellan Spanien, Italien, Cypern och Sverige på temat robotik- och STEM-undervisning, där STEM är en akronym för naturvetenskap, teknik, ingenjörsskap och matematik. I samtliga deltagarländer har digitalisering och programmering seglat upp på undervisningshimlen men vad detta ska innebära för yngre barn finns det ingen konsensus kring, något botSTEM-projektet vill hjälpa till att skapa. Projektet vänder sig till lärare och förskollärare för barn fyra-åtta år och under det treåriga arbetet har en idébank med aktiviteter skapats on-line där lärare och förskollärare kan hämta inspiration. Aktiviteterna som beskrivs kommer från lärare och förskollärare själva och som del av botSTEM blev vi förskollärare ombedda att läsa igenom idébanken och välja varsin aktivitet att testa och modifiera som vi ville tillsammans med vår barngrupp. Eftersom programmering kan utföras både digitalt eller analogt, det vill säga med robotar eller utan, bestämde vi tillsammans med Marie Fridberg att Jenny Lindblom, förskollärare på Fröhusets förskola,  skulle testa en digital och Charlotte Nilsson, förskollärare på Klöverstugans förskola, skulle testa en analog aktivitet.

Digital aktivitet

Jenny valde aktiviteten ”Bluebot som länk mellan olika aspekter av ett naturvetenskapligt fenomen”. Upplägget bygger på ett rutmönster på golvet där bilder som representerar ett visst naturvetenskapligt fenomen återfinns i vissa rutor. Om man arbetar med djur som tema kan man tänka sig att vissa bilder utgörs av djur medan andra bilder till exempel föreställer djurens olika mat. Uppgiften barnen får kan vara att programmera en Bluebot från ett djur via valfria rutor till maten det djuret äter. I Jennys fall hade barngruppen under en längre tid arbetat med stenar och hon anpassade därför aktiviteten till att ett barn fick välja en ”skattsten” att lägga på valfri ruta för att ett annat barn därefter skulle programmera en Bluebot att hitta stenen. När alla barn testat att vara både ”stenläggare” och programmerare uppmuntrade hon barnen att arbeta fritt och bygga egna skattstensbanor som Bluebotarna kunde gå på. Vissa barn valde att samarbeta, andra att arbeta själva. Aktiviteten filmades av Marie Fridberg efter att hon frågat barnen om det var okej att hon gjorde detta. Barnen tyckte detta var okej och de visade stolt upp sina färdigheter i programmering på filmen.

Analog aktivitet

Charlotte valde den analoga botSTEM-aktiviteten ”Barn programmerar varandra som Bluebots”. I ursprungsaktiviteten som beskrevs av en lågstadielärare arbetade barnen tillsammans i grupper om tre. Ett barn var då Bluebot, ett barn var programmerare och ett barn var observatör. Programmeraren programmerade Blueboten att gå enligt pilar på golvet genom att trycka på Bluebotens rygg. Ett tryck i nacken betydde kommandot framåt, en tryck i vänster sida av ryggen betydde kommandot sväng vänster, till exempel. Observatören följde programmeringen och om något blev fel i instruktionerna eller i hur Blueboten gick kunde observatören påtala detta och de tre barnen kunde tillsammans diskutera sig vidare i aktiviteten. Charlotte bestämde sig för att justera aktiviteten så att den passade hennes femåringar och detta innebar att istället för att dela upp barnen koncentrerade de sig tillsammans på pilarna på golvet. Charlotte lade ut laminerade papperslappar med pilar på i en bana och på vissa av lapparna stod instruktioner, kommandon, som till exempel ”hoppa två steg fram”. På några av lapparna fanns istället för instruktioner ett frågetecken. När barnet kom till frågetecknet fick det själv välja vilket kommando det ville utföra och detta ledde till att barnen hjulade, slog kullerbyttor eller hoppade. Efter den gemensamma aktiviteten, där barnen i tur och ordning testade banan några gånger, lämnade Charlotte över initiativet till barnen att själva bygga pilbanor och det gjorde de glatt. Frågetecknet var favoriten bland instruktionerna och som tidigare filmades aktiviteten av Marie efter tillåtelse av barnen.

Joint Action Theory of Didactics

De två filmade aktiviteterna analyserades av forskarna enligt ett teoretiskt ramverk som heter Joint Action Theory of Didactics, eller JATD förkortat (Sensevy 2015). JATD handlar bland annat om hur lärare och barn/elever riktar uppmärksamhet och handlingar mot samma lärande, att man har ett gemensamt fokus i vad Sensevy (2015) beskriver som ett didaktiskt spel. Det var med det didaktiska spelet och JATD i fokus som Marie Fridberg och Andreas Redfors analyserade materialet och forskningsfrågan handlade om hur förskollärare kan främja gemensamma aktiviteter och barnens lärande under arbete med STEM. Intressant från resultatet var att undervisningsstrategierna vi använde i stort sett var de samma trots att vi inte pratat ihop oss om uppläggen och trots att den ena aktiviteten var digital och den andra analog. Vi började med ett gemensamt undersökande i grupp och gick över till att låta barnen styra aktiviteten och forma den enligt deras egna förslag och intressen. Vi satte båda ord på relevanta begrepp inom naturvetenskap och robotik och vi uppmuntrade barnen att lyssna på varandra och hjälpa varandra när de körde fast i sitt undersökande. Båda använde mycket gestikulerande och praktiskt visande för att förmedla våra tankar och detta gjorde också barnen, sinsemellan.

Preschool Teachers’ Role in Establishing Joint Action During Children’s Free Inquiry in STEM

Forskningen ledde fram till en publikation i amerikanska Journal of Research in STEM Education och i artikeln kan man läsa fler detaljer om JATD, botSTEM och så vidare. Fler artiklar om botSTEM har publicerats och fler är på väg, bland annat om kopplingen i vårt och andra förskollärares arbete till användningen av vissa robotikord. Detta får vi återkomma om. 😊

 

Lyssna också till radiointervju med Marie och Andreas om botSTEM:

Att diskutera:

  • Hur arbetar du/ni med programmering i förskolan?
  • Vilket teoretiskt ramverk vilar din/er undervisning på?

Bloggförfattare

Charlotte Nilsson, Leg förskollärare och arbetslagsledare på Klöverstugans förskola
Jenny Lindblom, Leg förskollärare och arbetslagsledare tillika utvecklingsledare på Fröhusets förskola

 

 

 

 

 

 

 

Forskare

Marie Fridberg arbetar som universitetslektor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan Kristianstad. Hon är doktor i medicinsk vetenskap och förskollärare och hennes forskning handlar om yngre barns lärande om naturvetenskap, med och utan digitala verktyg.

Share Button